Luften i design fungerar på precis samma sätt som tystnad i musik eller paus i samtal: den ger oss möjlighet att ta in det vi ser.
Whitespace, negativt utrymme, luft, det är helt enkelt de tomma ytorna runt innehållet. Marginaler och mellanrum mellan stycken i böcker, tomrummet som omger motiv i affischer eller annonser.
Föreställ dig en bok helt utan marginaler och helt utan tomrum mellan stycken. Bara en kompakt textmassa från kant till kant, uppifrån och ner, från pärm till pärm. Det är inte en bok man blir särskilt sugen på att läsa, eller hur? Avsaknaden av utrymme utan innehåll gör att det inte finns några ställen att pausa naturligt. Det ger också en hög kognitiv belastning, eftersom det inte finns någonstans att vila.
För mig personligen är tomt utrymme oerhört viktigt. Jag kan bläddra i en bok och tänka “nej, det är alldeles för mycket text” och inte få lust att läsa den. Och då är att läsa min största hobby och har varit det ända sedan jag lärde mig läsa.
Med “för mycket text” menar jag inte att det saknas bilder, utan att textmassan är en kompakt vägg på varje sida. Inga indrag, ingen styckeindelning, smala marginaler, marginaljusterad text med rak marginal både till vänster och höger. Det blir helt enkelt för mycket, för krävande. Det spelar ingen roll hur bra boken är, när jag möts av innehåll som ser ut så här tappar jag genast lusten.
(Motsatsen är faktiskt inte heller särskilt lockande. Böcker där marginalerna är väldigt breda och det finns mycket tomrum upptill och nedtill på sidan känns istället som att textinnehållet har klämts in på en för liten yta.)
Det här gäller allt visuellt i tillvaron. En tavelvägg helt utan mellanrum mellan bilderna gör mig stressad, medan en tavelvägg med lagom mycket tomt utrymme gör mig intresserad och får mig att vilja titta närmare. En webbsida med innehåll från kant till kant, uppifrån och ner utan paus, ger mig samma känsla som tidigare nämnda bok. Och inte bara det visuella – ett samtal utan pauser gör mig trött i huvudet, oavsett om jag deltar i det eller lyssnar på det. Kompakta väggar av sinnesintryck är helt enkelt tröttande.
Idag, när vi översköljs med information från morgon till kväll, blir det desto viktigare att infoga naturliga pauser – både i tillvaron som sådan och i design. Det behöver finnas utrymme som vi kan vila i, oavsett om det är en stunds tystnad eller en visuell paus där det inte finns någon information som vi behöver ta in och processa.
Samtidigt är det svårare än man kan tro att lämna utrymme utan innehåll. När man skapar något är det lätt att känna att det behöver vara fyllt med innehåll för att vara intressant. Whitespace handlar mycket om mod, om att lita på att det man presenterar – oavsett om det är en tavelvägg i det egna hemmet, en hemsida, en powerpointpresentation på jobbet – är tillräckligt intressant i sig självt. Litar man inte på det vill man fylla på med mer och mer innehåll, tills det är bräddfullt.
Tänk på vad som händer när du aldrig får vara tyst, aldrig får stänga en dörr om dig, aldrig får andas ut – whitespace är designens svar på det behovet. Behovet av vila, pauser, andrum. Vi behöver mentalt utrymme och tystnad i lagom doser för att orka med resten av tillvaron. Vi behöver tid för oss själva, tid för att koppla av, tid för att reflektera. Får vi inte det blir vi överväldigade och orkar inte med.
Och det är exakt det whitespace i vår visuella tillvaro ger: mentalt utrymme och tystnad som låter oss vila, så att vi både orkar ta till oss information och orkar reflektera över det vi ser på ett djupare plan.